FILIPPINERNA - It's my birthday, it's my birthday!


Nämen tjenare.
Michelle vid tangentbordet för att berätta om min födelsedag som skedde i Filippinerna.
Då ska vi se, var ska jag börja? Kanske början av dagen? Åh, vilka bra idéer man får! HAHA

Jag vaknade, duschade och fick sedan en ananas att dela med familjen. Till min stora chock hade dom saltat ananasen (därav mitt smickrande ansiktsuttryck på andra bilden), jag menar vem gör det egentligen?
Tydligen alla som äter ananas i Filippinerna enligt kära mor...

Uppe på rooftop väntades mat, tårta, kusiner och mormor! Även folk som inte ens var inbjudna.. Kan ju även tillägga att mormor aldrig varit mer än på första våningen sen hon kom till Manila (och hon hade varit i Manila i ungefär en månad), men det är så att min mormor inte klarar trappor så bra. Dagen i ära besteg hon trapporna för maten. HAHA, joke lang!


^Tårtan

^Uncle Mandoy (Lea och Nicole's morfar), mormor♥ som ser extra busig ut på denna bild och JAG.

^Specialbeställda ballonger till den bortskämda födelsedagsflickan.

Sedan blev det MAAT^ (gulligt ate Lulu...) och hejande på alla kusiner. Och efter det blev det tävlingar! Eftersom jag var den som fyllde år så fick jag dela ut prispengarna, vilket betyder att jag inte behövde delta i dom smått pinsamma (enligt mig) lekarna.

^The contestants

^Yeah, I'm a pimp. SUSYAL. Sabe?

Efter tävlingarna blev det falsksjungande karaoke för dom som ville, dom som inte ville delta spelade kort på bottenvåningen. Va, kort? Det har vi ju aldrig spelat tidigare i Filippinerna?! HAHA


^Och dom som varken sjöng vacker karaoke eller spelade kort kastade kort istället.

^...eller tog jumpshots.

^Också fanns dom som kom ungefär två timmar försent, så dom skulle såklart äta.

^Skönsång från mama

^Jämnförelse av munnar

^Ser ni likheterna mellan mina och ate Marialou's kinder?

Kan nog säga att det var en av dom roligaste födelsedagarna jag haft! Det var alla kusiner som gjorde det, åh vad jag älskar dom... Längtar till nästa gång vi far till Filippinerna för har nog aldrig varit så emotionellt nära mina kusiner tidigare.

Tack för mig.


Kommentera här!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (endast jag kan se)

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0