FILIPPINERNA - Sleepover @auntie Diosa's


Den tjugofemte juni vaknade jag utav att en massa människor lyckligt ropade "San Juan! San Juan, yay!", strömmen var efter 43 plågsamma, utan-fläkt-vilket-resulterar-i-att-det-blir-riktigt-varmt timmar tillbaka. Eller i 40 sekunder iaf.
Någon timme senare bestämde jag, Michelle, kuya Butchoy och ate Cacai oss för att gå över berget på Linao's högra sida (den sidan som ser ut som Baloo när han blivit nedslagen av Mowgli? Eller är det bara jag som tycker det?)


Och efter att ha glidit runt på våra chenilas kämpandes över berget, skrattandes åt kuya Butchoys famous line "We're almost here", kom vi tillsist över till Ngak Ngak. Började med lite "picturepicture" framför en utav klipporna på stranden. Sen visade våra kusiner the arrow. Dam dam daaam. Den är inristad i sten så den märks knappt, men den ska visst peka dit det finns guld i berget.


Helt plötsligt började det spöregna. Det var tur att vi endast tagit kompaktkameran, och att vi fått med oss en liten påse som vi kunde ha den i. Vi badade lite grann i Ngak Ngak, dock så var det rätt mycket vattenväxter eftersom att det var sommar. Vi såg även skymten utav en man som sov i en utav grottorna bakom den där stenen dom posar framför^. Läskigt.


Efter en halvtimma kämpade vi oss än en gång över den hala bergsklippan. Jag själv var nära att falla nerför att stup då jag halkat på en hal sten. När vi kommit över till Linao utbrast kuya Butchoy ännu en utav sina famous lines "We're the survivors of Ngak Ngak!"
Efter att ha hurrat och skrattat ett antal gånger begav vi oss tillbaka mot huset. Halvvägs kom våran maid, barfota och under ett paraply, ropandes "Where's the camera? The camera?! Your dad's worried". Vi gav henne snabbt kameran innan hon sprang tillbaka. Vi kände oss lite sura för att pappa bara var orolig för kameran. Och då kom ännu en famous line; "They we're only worried about the camera..."

Väl där försökte mamma ta jumpshots, försökte, och sedan fyllde vi våra magar med fisk, ris och Mountain Dew innan vi sprang ut i havet igen.


På kvällen bestämde jag, Michelle, ate Cacai, kuya Butchoy, kuya Francis och kuya Patrick oss för att ha en liten sleepover i auntie Diosas hus och gjorde det nedsläckta Linao osäkert i jakten på lite Nova, Loaded, Marty's och Fudgee Barr's som vi tänkte mumsa på. Och så fort vi kommit till huset: picturepicture!


^JUMPSHOT!


När strömmen äntligen kom tillbaka för att stanna blev det kortspel, igen. Lärde våra kusiner hur man spelade Tecken, eller Signs då, och ate Cacai blev helt såld. Vi delade upp oss i lag om tre, och såklart vann tjejerna med 9 - 2. Utklassning på hög nivå.
Sen fick även kuya Francis en egen famous line; I will junk. Hahahah, vi skrattade hela natten åt det.


^KUDDEN♥

Efter midnatt berättade auntie Diosa att vi skulle överraska mamma fyra på morgonen, det var trots allt hennes födelsedag. Vi bestämde oss därför att hålla oss vakna hela natten för att inte missa överraskningen.
Vi höll oss vakna med att berätta our personal stories, äta, dansa, ate Cacai visade massor av bilder på sin mobil, diskutera varandras musiksmaker och ta kort på dom som somnade ändå.

Nu ska jag och Michelle se Sucker Punch, så vi återkommer inom en snar framtid (whoa, proffsigt).
Men vi har en liten spoiler till er om nästa inlägg; barnen blir bortglömda.


Kommentera här!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (endast jag kan se)

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0