FILIPPINERNA - San Juan! ...and the day before


Nu har det gått över en månad sen vi kom tillbaka från Filippinerna, och jag har fortfarande inte skrivit klart? Gosh.


Nästa dag började med att mamma bönade och bad mig, halvsovande som jag var, om att jag skulle ta kort på när hon, Michelle och auntie Diosa skulle bada. Gick ut i pyjamas (gårdagens kläder dvs) och tog några bilder. Tycker auntie Diosa ser så söt ut på den första bilden:], sen så behövde jag ju också visa bilden på Michelle när hon flyter runt med uppblåst tröja.


Vädret var inte heller det bästa, men jag lyckades få ett happy moment på ate Charmaine när hon kom från skolbåten. Till middag blev det, ofc, fisk och ris med Mountain Dew♥. Och efter det blev det att se på Glee.


Nästa dag vaknade jag av något konstigt fågelljud, och när jag gick ut ur rummet satt mamma i dörrporten och sa åt mig att titta upp i trädet. Där satt en liten gul fågel som blivit skadad (troligast utav mormors katt). På något sätt fick dom ner den från trädet och vi blev genast bästa vänner då den praktiskt taget satt på min arm hela tiden.


Sen hade mamma och pappa fått tag på lite ananas. Yummy.
Men när det kom en massa barn till huset som också ville hålla i fågeln, tyckte dom flesta att jag skulle sätta ut den på en pinne. Jag löd deras råd, dock så kunde man någon minut senare höra hur pinnen föll ner och fågeln pep till. När jag sprang ut kunde jag se mormors dumma katt springa iväg med den i munnen. Grrr, blev inte lite sur på den, den katten gav mig alltid läskiga blickar...
Efter det skrattade mamma och auntie Diosa varje gång dom tänkte på den. "Oh oh, the yellow bird! Hehehheee"

Det var även den eftermiddagen 43h-burnout inleddes.


På fredagen väcktes jag halv sju utav ljudet från en plågad gris. Pappa kom inrusandes i rummet och frågade ivrigt om jag och Michelle ville komma ut och se när dom slaktade grisarna. Vi svarade med äcklade miner nej.
Varför slaktade dom dessa två grisar då? Fredagen var ingen vanlig dag det var San Juan's dag (aka St John, Johannes Döparen), en katolsk helgdag då vågorna alltid är som högst och alla ska bada. Vilket betydde, med andra ord, party party!



Sen hade ate Cacai och kuya Butchoy kommit på besök till Linao, surprise! Dock så hade jag och Michelle misstänkt det sen auntie Juliet sagt "We can always go to Paksi again on friday, we have a little surprise for you". Men det blev inget Paksi, vågornas fel.

Traditionsenligt sprang vi ut i de meterhöga vågorna och badade med resten utav barnen i byn. Mamma delade ut lite smågodis och liknande till barnen, och hon hade även ordnat en liten tävling; för var tionde sten man samlade fick man 1 peso. Kan väl säga att det blev rätt många stenar som togs upp ur vattnet.

^Om ni kollar noga kan ni se oss ute bland vågorna

Efter ett långvarigt, saltigt dopp i havet gick vi genom byn till en utav auntie Diosas vänner där vi skulle duscha bort saltvattnet. Där träffade vi bla. denna lilla gris som var knappt en vecka gammal. Haha, hon charmade oss rejält.

Jag menar, vem kan inte älska en liten gris som bara faller ihop och somnar helt plötsligt?♥ Hihih.
(Bara någon sekund mellan bilderna)

På kvällen blev det massor av prat och skrattade i mörkret, fångade även en eldfluga (awesomness på hög nivå) och eftersom strömmen fortfarande inte kommit tillbaka blev det att fläkta sig med kartongbitar.
Kuya Butchoy fortsatte med sina Knock knock-jokes, och ate Cacai var moody så hon var lite dryg först.
Menmen, det löste sig.

Sen blev det för mig och Michelle att pallra oss till vårat rum får att sova lite.
Vilket jag tror att jag borde göra nu också, gonatt!

elin kommenterade:

En månad är typ snabbt med tanke på att du skriver om allt osv:o Jag har något inlägg kvar och det har snart tagit två månader för mig.. :$

2011-08-11 | 20:22:56
Blogg: http://elinneriksson.blogg.se/

Kommentera här!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (endast jag kan se)

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0